Östrogenplåstren fick mig att känna igen mig själv igen

Att hantera hormonernas påverkan i kvinnokroppen och ändå fungera bra med de krav som ställs i vardagen, kan vara en riktig utmaning. Louise Rudberg har själv upplevt hela klimakterieprocessen med alla hormonella förändringar den innebär och delar här med sig av sina erfarenheter.

Redan i 35-årsåldern förbereder sig kroppen på de hormonella förändringar som kommer när vi går in i förklimakteriet, vanligtvis någonstans i 40-årsåldern. Samtidigt föder många kvinnor barn senare i livet, vilket innebär att många fortfarande har tonårsbarn hemma mitt i övergångsåldern. Så har det varit för min del. Jag födde mitt tredje barn när jag var 39 år och upplevde en betydande skillnad i hur kroppen mådde då jämfört med första barnet vid 27 års ålder. Det gällde framför allt tröttheten och behovet av betydligt längre perioder av återhämtning.

Så här efteråt, i mogen ålder, känner jag en vördnad för hur fantastisk kvinnokroppen faktiskt är och vad den klarar av. Det som har väckt mest förundran hos mig är hur påverkade vi kvinnor är av våra hormoner vad gäller både humör och mående; ibland är vi inte ens själva medvetna om vad som händer i våra kroppar.  Hormoner handlar förstås inte bara om könshormoner, utan även stresshormoner, sköldkörtelhormoner, mättnadshormoner och hormonerna som styr blodsockerbalansen. De har ett nära samarbete med signalsubstanserna som påverkar hur vi tänker och känner. Inte konstigt då om sådant som daglig stress, näringsbrister och kemikalier från hygienprodukter skapar ännu mer negativ påverkan på kroppen och gör att klimakterieprocessen kan bli ännu mer belastande.

Min erfarenhet är att de flesta kvinnor i västvärlden upplever besvär i perioder under klimakteriet och att ju tidigare man förstår vad som faktiskt händer i kroppen och kan rätta till sina hälsoobalanser, desto bättre kan man må när könshormonerna sjunker fram till menopaus. För det sker ofrånkomligt.

Könshormonet progesteron börjar sjunka redan i förklimakteriet och hamnar i obalans gentemot östrogen – en östrogendominans har uppstått. Vid menopaus har ägglossningen upphört helt, progesteronet ligger på en mycket låg nivå och östrogenhalten har sjunkit så pass lågt att mensen upphör. Många tycker att det är naturligt med en kvinnas åldrande och att vi därmed inte borde störa hormonförändringarna. Andra väljer att diskutera förskrivning av bioidentiska hormoner med sin läkare. I Sverige är det än så länge inte så vanligt med hormonersättning, varken till kvinnor eller till män, jämfört med vissa av våra grannländer och USA. Personligen har jag valt att prova olika kombinationer av hormonersättning och hittat den balans som jag mår bäst av.

Jag är oerhört känslig för mina hormonella förändringar och kände tidigt hur hjärnan blev trögare, mer glömsk och hur humöret påverkades negativt när mina östrogennivåer sjönk.  Sömnen blev också sämre. Så efter att noggrant ha begrundat det som fanns att lära om hormonersättning beslöt jag mig för fem år sedan att prova östrogenplåster som byts två gånger i veckan. Östrogen via huden är det säkraste för min kropp (se artikel om Mia Lundin). Plåstren har fungerat alldeles utmärkt för mig under dessa år. De fick mig att känna igen mig själv igen. Besvärligare var att hitta rätt typ och dosering av progesteron för att skydda min livmoderslemhinna. När jag till slut lyckades få recept på bioidentiskt oralt progesteron för något år sedan, infann sig den ultimata balansen i min kropp. Så ha lite tålamod om du väljer att prova hormonersättning i klimakteriet, det kan ta tid innan du hittar rätt.

Klimakteriet sätter också andra spår i kvinnokroppen, som har med eftertanke och förändring att göra. Många kvinnor börjar ifrågasätta sina relationer, sitt yrkesliv; man vill något nytt, något annat.  Det är en förändringens tid på många sätt. Åren av livserfarenhet har påverkat och man kanske känner behov av att få styra mer själv efter år av att ta hänsyn till andra. Så var det för mig; många stora förändringar skedde under min klimakterieprocess, både när det gällde yrkesliv och livspartner, och jag har haft många diskussioner med andra kvinnor i samma ålder som har liknande erfarenheter.

Nu när jag ser tillbaka på perioden då mina barn var små kan jag tycka att jag borde gett mig själv lika stor prioritet och omsorg som jag gav min familj. Konsekvensen av min bristande egenomsorg blev näringsbrister, för hög stressnivå och problem med sömnen när jag kom in i förklimakteriet.  De följande tio åren blev därför riktigt utmanande med typiska klimakteriebesvär som riklig och oregelbunden mens, förlängda PMS-perioder, trötthet, koncentrationssvårigheter, svullnad i kroppen och viktuppgång, ökat sötsug och för lite ork för att träna och ta hand om kroppen.

Svullnad i kroppen kan bero på att progesteronhalten sjunker. Enkelt uttryckt kan man säga att östrogen är uppbyggande och progesteron avsvällande, men de här hormonerna är betydligt mer komplexa än så eftersom de samspelar med så många andra processer i kroppen.  Många kvinnor upptäcker att de får ”kärlekshandtag” runt midjan i samband med övergångsåldern. Orsaken är att även ämnesomsättningen kan påverkas av klimakteriet så att det blir svårare att hålla vikten. För egen del tyckte jag att det var skönt att inse detta för att kunna acceptera det som hände i kroppen.  Jag tycker generellt att vi borde prata mycket mer om klimakteriet så att ingen ska behöva lida i ensamhet eller oroa sig i onödan. Vi kvinnor är ju fortfarande centrala i så många sammanhang, både på jobbet och hemma och som stöd för åldrande föräldrar. Hela samhället skulle ha mycket att vinna på att kvinnor fick mer och bättre hjälp under klimakteriet.

Det finns mycket du kan göra själv för att må bättre under klimakterieprocessen:

• Se över hur och vad du äter. Hormoner och signalsubstanser byggs av fett och protein, så rensa bort så mycket socker och skräpmat du bara kan. Har du inte egen kunskap kan du ta hjälp av en duktig terapeut. Det är väl investerade pengar för din framtida hälsa.

• Kontrollera kroppens näringsstatus. Är du väldigt trött och har uteslutit andra orsaksfaktorer, glöm inte att be att få ta prover av dina sköldkörtelhormoner, järnvärden och B12-vitamin. Det går inte att sova sig pigg från en underfungerande sköldkörtel eller från järnbrist.

• Fördela ansvaret. Vissa dagar kan vara tuffare än andra och du behöver inte klara allt själv.  I klimakteriet är det vanligt att kvinnor på allvar börjar ifrågasätta sin livsföring, både för egen del och gentemot sin omgivning. Våga säga nej, men också ja till sådant som du får energi och blir glad av.

• När man känner sig mer svullen i kroppen kan man känna ett behov av att träna mer och hårdare. Om du redan bär på mycket stress kan hård träning förvärra dina besvär. Då kan du istället prova någon form av yoga under en period, som både minskar stress och håller kroppen rörlig och smidig. Du kan sedan välja ut några favoritövningar som du utför hemma före läggdags eller direkt på morgonen. Allt som blir av är bättre än ingenting.

• Försök att hålla ett lugnare tempo. Hjärnan påverkas av sjunkande östrogennivåer och det kan skapa mer besvär med koncentration och minne. Var snäll mot dig själv. Du håller inte på att bli galen, det är klimakteriet.

• Gå en kurs i mental träning som lär dig att styra upp dina tankar på ett effektivare sätt även när hormonerna påverkar dig. Du lär dig att distansera dig mer till dina problem så att de inte tar över dina tankar. Jag har haft stor nytta av detta när livet varit svårt i perioder.

• I klimakteriet upplever många kvinnor obalanser i underlivet på grund av skörare slemhinnor. Besvären kan uppstå efter samlag, för mycket tvätt med tvål, stressiga perioder, penicillinkurer med mera. Innan du provar läkemedel kan det vara värt att först försöka återställa balansen själv. Klåda och torrhetskänsla kan till exempel lindras med en tampong som rullats i en blandning av cirka en tesked ekologiskt kokosfett och innehållet i en probiotikakapsel. Låt sitta minst 4 till 5 timmar på dagen eller natten. Upprepa i några dygn och känn efter om det blir bättre.

• Om inga andra hälsoförändringar hjälper – diskutera bioidentisk hormonersättning med din gynekolog.

Denna krönika var ursprungligen publicerad i tidningen Hälsa & Funktionsmedicin, nr 5/20.